Asperger
Just nu skrivs det flera artiklar och barn och ungdommar med Asperger på Expressen.se. Nu senast skrevs det en hel artikel med brev som föräldrar till barn/ungdommar med Aspergers skickat in till Expressen.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2326994/lasarna-berattar-om-sina-barn-med-aspergers-syndrom
Genongående tema är utanförskap, ensamhet, mobbing dvs. situationen i skolan och bristen på vänner.
Jag anser att allt detta är skapat av politiken om hur dessa barn ska ha det i skolan.
Politiken är att alla barn med Asperger, med några få undantag i större städer, ska gå i den vanliga skolan. Detta för att de har nomal begåvning eller högre. Pratar man om denna inställning med kommunpolitikerna så säger de följande:
”Barnen/ungdommarna har rätt att inte särbehandlas och ställas utanför den vanliga skolan, de ska inte petas ut och bli utpekade och hänvisas till skolor vid sidan av den vanliga skolan, de ska inkluderas i den vanliga skolan”
Fina ord men det är detta som gör att dessa barn oftast får ett helvet i skolan och inte för inte som alla studier visar att 6 barn av 10 inte är och kan vara i skolan.
https://medlem.foreningssupport.se/RFA/uploads/nedladningsbara%20filer/skolfranvaro2010.pdf
En inkludering som i realiteten betyder exkludering och utanförskap.
När dessa barn och ungdommar tvingas till den vanliga skolan då det inte finns några alternativ så innebär det utanförskap, de syns som stoppljus, ett udda barn i en klass på 35… De har inga barn som liknar dom själva och förutom att bli otroligt synliga som den udda så syns det för dom själva också väldigt väl bland alla sk. ”normala” hur olik de andra de är, detta tar på självkänslan. Till detta kommer bristen på stöd och förståelse för funktionshindret från de vuxna och att de ytterst sällan får tillräckligt och rätt stöd för att kunna tillgodose sej undervisningen.
Politiken att tvinga alla dessa barn och ungdommar in i den vanliga skolan (med några få undantag i större städer) är kantat av goda tankar men resultatet är förödande för dessa barn/ungdommar. När ska politikerna tänka om och verkligen ge dessa barn, ungdommar vad de verkligen behöver? Hur mycket lidande ska passera först innan ni slutar gömma er bakom fina ord som ”inkludering” när det enda ni gör och vill bakom era dimridåer av ord är att spara pengar, dessa barn/ungdommar får inte kosta.
Ska ni om 20 år tvingas be alla dessa personer om ursäkt och betala ut skadestånd för allt lidande ni tvingat dom att utstå? Det fick ni göra med alla fosterbarn som for illa, nu har ni en ny grupp som ni begår övergrepp på, när ska ni sluta?
http://www.expressen.se/nyheter/1.2326994/lasarna-berattar-om-sina-barn-med-aspergers-syndrom