Jag har fått två prematurbarn dvs. barn som fötts för tidigt. En i vecka 35 (flicka) och en i vecka 32 (pojke). Flickan kom jag hem med mycket snabbt, inlagd endast tio dagar. Pojken var det sämre med då han var mycket sjuk så vi var kvar i 7 veckor.

En nära vän till mej fick själv en prematur för 16 år sedan och jag undrade hur det var för henne och hennes lille pojke och frågade om jag inte kunde få ha med hennes berättelse här. Till min stora glädje så har hon både delat med sej av sin berättelse till mej och låter mej lägga in hennes text här.

Ett stort tack för att du har delat med dej av din resa med Jim. *kram*

Jim

Min lilla prins ….

Alla sa till mig att vara gravid är det underbaraste som finns …

Jag var super glad jag skulle bli mamma :)

Men så underbart vart det inte hör och häpna, redan i vecka 4:a precis när jag mer eller mindre fick det bekräftat att jag var gravid så fick jag en sådan otrolig smärta i bäckenbenet.

Vart sjukskriven halvtid redan vecka 4:a när lilleman bara var ett embryo.

Fick korsett då jag inte klarade av att ta mig upp i från soffan min diagnos bäckenbottsuppluckring i VECKA 4:a hur går det till ???

I vecka 8:a så orkar jag helt enkelt inte ta mig till jobbet (jobbade som avdelningschef på en klädkjedja).

Från vecka 8:a och framåt till vecka 20 så är det mest ett töcken ärligt så kommer jag inte ihåg så mycket för jag mådde mest pyton och hade ont för det mesta.

I vecka 20 så började jag kräkas och jag tyckte mest att det var pinsamt för jag *trodde jag ja* kissade på mig.

Jag blir igen lagd på BB och blir ordinerad SOCKERDRICKA så jag skall rapa.

Från vecka 20 och fram till vecka 32 så går jag på specialist mödravården 2 ggr i veckan. Ingen säger något och jag tror allt är bra.

Vecka 32 är jag inne på en extra undersökning och dom gör en doppler undersökning (mäter navelsträngen) jag får resultatet i handen i ett igenklistrat kuvert med uppmaning ”gå till din barnmorska nu och ge henne detta kuvert”

Sagt och gjort jag ifrågasatte inget utan gjorde som dom sa.

Observera nu att jag från vecka 20 fram till vecka 32 då kräkts. Och ingen gör något.

Jag ger min barnmorska kuvertet och hon sprättar det och säger med en lugn röst ”du skall bli mamma imorgon” och fortsätter meningen med ”tyvärr har vi sommarstängt här så du måste ta dig till Södersjukhuset kan du åka på en gång”

Sagt och gjort jag ringer min sambo och gråter för nu kom chocken ”vi skall bli föräldrar i morgon kan du skjutsa mig till södersjukhuset nu”

Vi kommer in vid 16 tiden och jag blir genast undersökt och dom tar ett ultraljud.

Doktorn skaka på huvudet och säger ”men lilla gumman du mår ju jätte dåligt och det gör din lilla bebis också” ”du har inget fostervatten kvar” (refererar till mina kräkningar, jag kissade inte på mig jag tryckte ut fostervattnet av alla kräkningar)

Heders till södersjukhuset som dom tog hand om mig.

Nu går det fort jag känner mig som världens ensammaste tjej och är hur rädd som helst.

Detta är torsdagen den 13 augusti 1992.

Fredagen den 14 augusti 1992 klockan 11.41 kommer lilleman ut med akut kejsarsnitt.

Prematur och tillväxthämmad.

39cm lång och 1240gr.

Jag grät fösta gången jag såga han och guuuu va hjälplös jag var.

Hans första år kantas av diverse olika följddelar (vet inte vad jag skall kalla det)

Han föddes utan hornhinna och utan näthinna så ögonen var precis så läskiga som man ser på tecknade aliens precis hur kolsvarta som helst och det vara bara kolsvart.

Han föddes med hål mellan höger och vänster förmak i hjärtat.

Och när han är 4:a veckor som opereras han för en förträngning i nedre magmunnen.

Hur gick det sen ….

Ja ögonen fixade till sig så idag ser han som alla andra till och med bättre än mig. (Han har glasögon för att han är översynt men han använder dom aldrig)

Hjärtat växte ihop som det skulle….

I förra veckan började denna lilla fågel gymnasiet och är idag 174cm lång och precis likadan som alla andra.

Så jag vet att små fåglar blir stora fåglar vad tiden lider.

Så vad vad det som egentligen hände med mig och min vad jag trodde skulle bli en underbar graviditet.

Jo jag hade precis alla symptomer utom en för att klassas som havandeskapsförgiftning så ingen tog mig på allvar.

Det som saknades var att jag inte hade socker i urinet.

Men efter en genomgång så konstaterade man att jag hade haft havandeskapsförgiftning från vecka 4:a så det var inte så konstigt att jag mådde pyton 32 veckor …

*tittut*!! =)

// Inlägget skapat av lemurblogg