Att ta över ett dockhus

Så här gör en lillkille när han tar över sin systers dockhus :-D För övrigt delar jag min lillkilles fascination över bilarna från filmen Bilar (Cars). En film man bara måste låta sina barn se föresten!, bästa tecknade filmen som finns! :-) och så Bortspolad så klart, den är, som Bilar, även kul att se som vuxen :)

Gymnastik

Jag har glömt så smått att uppdatera hur det gick med lillflickan och gymnastiken. Vi har nu gått två gånger.

Jag beslutade mej för att inget säga om hennes svårigheter direkt utan först se hur det gick. Det gick riktigt bra för det mesta men då och då glömde lilltjejen bort att hon hade gymnastik och försvann i väg i gymnastiksalen och lekte för sej själv. Förutom det att hon försvann från gruppen lite då och då så gick det riktigt bra. Det var lite handklappande och viftande men i stort så gjorde hon allt som de sa att barnen skulle göra. Hon missade en hel del instruktioner men det löste sej genom att hon tittade på vad dom andra gjorde och gjorde likadant. En strategi hon har när hon inte hänger med i vad som sägs.

Gång två.  Denna gång talade jag om hennes handikapp hon har och att det är bra om hon tillåts hålla sej nära någon av ledarna vilket hon ändå gjorde mesta delen av gången innan. Den här gången var lilltjejen lite mer hemtam i gymnastiksalen och tog för sej av allting och ledarna hade lite svårt med att fånga hennes uppmärksamhet så jag fick rycka in ett par gånger och styra lilltjejen in i gruppen igen. Även denna gång gick bra men det syntes att hon var där för gympan och inte för att umgås med de andra barnen som mest (enligt henne) var i vägen och bildade köer (som hon snillrikt alltid lyckades stå först i) till allt det roliga.

Hon tyckte det var så roligt att när ledarna sa att det var dags för samling och slutsång så sprang hon till mej i stället och fällde ett par tårar över att det var slut.

Jag kände igen en hel del barn och föräldrar på gymnastiken som liksom vi bytt bort dansen till förmån för detta. Min oro att inte kunna vara med i salen var sen obefogad, ledarna är bara glada över att föräldrar finns kvar i salen som extra händer när redskap ska flyttas fram och tillbaka :-)

Ögonkontroll

Var på ögonkontroll med mellanpojken och lillflickan igår och strax innan samma dag var jag med lillflickan hos dietisten. Hon har gått upp i vikt ok efter att en längre tid gått ner och stått stilla så det var jätte positivt! :-) Lite kort i rocken är hon fortfarande men växer så smått på längden vilket också är positivt :-) :-)

Mellanpojkens syn var oförändrad mot förra kontrollen så han behöver inte några nya glasögon utan kan fortsätta med dom han har. Lilltjejen har fått sämre syn på sitt dåliga öga men inte så pass att hon behöver nya glasögon. Vi ska på en ny kontroll ganska snart igen för säkerhets skull. Däremot upptäcktes att hon troligast har en skada på syncentrat vilket inte går att rätta till med gasögon vilket var en rejäl kalldusch.

Vi har redan en längre tid märkt att hon i stället för att gå framåt i utvecklingen och bli säkrare på olika saker tex. klättra, cykla etc. så har hon gått bakåt och blivit mer försiktig och rädd. Jag hade tolkat det som att hon börjat se sämre och alltså tog jag henne till ögonläkaren för att justera hennes glasögon och så får man veta att felet inte sitter i ögonen utan troligast på syncentrat, något man inte kan ”reparera” :-(

Helst svart är det dock inte för ju mer en person med den här svårigheten/skadan lär sej om ”världen” desto färre blir problemen och i slutänden i vuxen ålder behöver det inte vara ett problem alls :-)

Autism

Ett barn per 1000 har autism (i USA, 1 på 150), ett av dom är mitt.

Orsaken till Autism är ännu oklar men kanske det en dag finns en bot för alla barn som drabbas varje år och svaret på frågan, varför.

Sverige och leksaker

<p style=”text-align:center

Jag blir bara så förbannad… Jag gillar leksaker men Sverige kan summera på följande sätt:

1. Leksaker är förbannat dyrt om du ska ha nåt som är nåt å ha tex. Fischer-price

2. De som väljer VAD som ska saluföras i Sverige måste vara de mest korkade och mest fantasilösa personer som går att uppbringa i hela detta jälla land. Det rkyllar av roliga saker för barnen men vi får nöja oss med bottenskrapet!

När jag var i USA så var jag helt hänförd av deras utbud, jag hade kunnat handla ett helt plan fullt om jag varit rik :-D Det som STÖR mej är att de flesta kända amerikanska märkena tex. Fischer-price FINNS i Sverige men i ytetrst, ytterst begränsat urval och enbart bottenskrapet av vad som eg. finns! Här kommer vi tillbaka till att jag anser att inköparna måste vara totalt inkompetenta.

Om jag någonsin får möjlighet till en butik så komemr jag öppna en leksaksaffär och då kommer jag lära Svenskarna hur roliga leksaker ska vara! :-D

Priser. Kollar jag på en sak i Sverige som kostar låt säga 600:- så kostar de i USA kanske 150:- Snacka om PÅSLAG!

Bilden ovan, det är tre olika paket som har byggts samma till det otroliga priset av 650:- OM dessa fanns i Sverige så kan jag lova att de inte skulle stanna på rätt sida om 1500:-

Jag har TUREN att ha en del geo-tågdelar och tåg men jag kan inte låta mina barn få mer för det finns inte i Sverige, iaf har jag inte hittat det ÄN. Vad göra? I USA så skeppar de inte till Sverige men nu har vi hittat en genväg för detta vilket jag nu tänker dela med mej av så att fler kan hanla leksaker och annat från USA och slippa trökutbudet och de höga priserna i Sverige! :-)

Länken nedan, varsegooo å frossa i den roligaste leksaken som finns! Alla tågen till dom här banorna är radiostyrda :-) :-)

http://www.fisher-price.com/fp.aspx?st=5756&e=tracklayouts

Här finns länkar för den som vill kunna handla från USA :-)

http://www.myus.com/

http://www.usglobalmail.com

Småtrollen

Mina småtroll är nog de goaste som finns iaf när de inte kivas :-D

De växer så de knakar och ibland så glömmer man hur små de var från början. Se bara på denna lilla fot, lägg själv i hop dina två fingrar på samma sätt så förstår man hur liten hon var.

En ganska tuff start fick hon också och fick matas med sond i över en vecka men repade sej snabbt och kunde följa med hem redan efter 10 dagar. Hon var då så liten att hon kunde använda st. 56 som tält. När hon sedan vid 1 års ålder skulle få sina första skor för hon lärt sej gå så fanns de inte så små storlekar :-o När hon blev 4 år kunde vi äntligen lämna storlek 80. Jag trodde aldrig jag skulle få sluta leta kläder på bäbisavdelningen :-/

Lilltjejen har alltid älskat och bada och gör det än i dag, hon skulle kunna bada jämt om hon fick :)

Lillebror tog det ända tills han var 3 år gammal innan han uppskattade att bada men han är fortfarande lite av en badkruka tills man fått i honom :) En riktig snuttis är han däremot och var de som liten och även i dag. Gosedjur släpar han på nästan lika ofta som favoritbilen och snuttekudden. Speciellt favvodjuret och snuttekudden kan vi inte lämna huset utan och … oekj då… helst en bil eller två också :)

Konstnärer i aktion

Först har vi den lille vilde med flödande fantasi, lillebror:

Om någon inte provat dessa magnetleksaker så kan jag tala om att det är inte lätt utan fruktansvärt pilligt :-o Magneterna är så pass starka att de kan både knuffa ifrån varandra och/eller dra ihop sej om man råkar få pinnarna för nära varandra… Det är alltså svårt att bygga och man får använda alla fingrar man har för att få saker och ting på plats utan att allt bara klumpar ihop sej.

Sen kom lilltjejen dvs. stora syster med sitt verk och hon är inte lika vild i sitt skapande utan hon håller sej till den lite mer strikta, perfektionistiska skolan.¨

Och om det där inte var nog så serverade hon kort därefter följande verk nedan :-o Både färg och form är genomtänkt om man tittar efter.

Det som är kul med denna leksak är att möjligheterna är oändliga och det går att göra fullt med olika experiment och bygga de mest fantastika saker.

Här nedan finns en mycket enkelt bygggrej så ni kan komma igång ni också ;O)

Enda man bör tänka på är att inte den här typen av leksak till barn under tre år och ha uppsikt över barnet/barnen när de leker för det kan gå illa om leksakerna hamnar i magen.

Plattskallarna

(Bilden är lånad från www.alltombarn.se)

Allt fler barn får platta bakskallar… hur lyckas man med det? Har ingen hört talas om den lilla uppfinningen… kudde? :) Inget av mina barn har platt skalle i bak eller är sneda i skallen och de är alla uppväxta mycket på rygg, sidan, mage etc. men de har alltid haft kudde! Först den lilla mjuka babykudden och sen större och större kudde vart efter de växt… Detta har förhindrat plattskallandet… Är det inte normal allmän kunskap? Talar inte BVC om detta? Att man ska använda kudde för att förhindra platt skalle?

Ligga på mage är inte ett alternativ då det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. In med en liten kudde under barnets skalle när han/hon ligger på rygg och problemet är löst. Alla affärer som säljer barnvagnar tex. Barnvagnsspecialisten har kuddar som är speciellt bra att använda och de finns i storlekar som passar vagn och de som passar bra i spjälsängen. Storlek och vikt på barn avgör sedan hur tjock/hög kudden ska vara.

En liten parantes… mina två senaste kom förtidigt och var mycket små…  När lilltjejen skulle läggas på den allra minsta babykudden så var den så himla stor och hög för henne så hela hon rymdes på kudden :-D Jag fick sy henne en egen liten kudde och sen även en till lillebror tills de växt till sej.

http://www.alltombarn.se/aktuellt/fler-spadbarn-med-sned-skalle-1.14583

Autism

(ett äldre kort)

I USA är siffrorna 1 av 150 barn som får denna diagnos i någon form, i Sverige är siffrorna 1 på 1000 barn. Jag tror att det eg. är lika illa i Sverige men att barn här drabbas av att få andra diagnoser, speciellt flickor där kunskapen i Sverige är mycket låg. Kunskapen finns men det är oftast så att när ett barn hamnar hos tex. BVC vid föräldrarnas första oro så förstår inte personalen signalerna på flickor och föräldrarna får oftast felaktiga råd och det kan gå många år innan barnet får hjälp, i bland ända upp i tonåren innan någon förstår just för att de är flickor…

Det här skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om men jag tänkte inte göra det för det är en hel uppsatts i sej :) utan jag tänkte skriva lite om vad jag tycker är hmm jobbigt och då inte fysiskt utan annat…

Min flickas största handikapp är att hon är söt som socker och inte gör en fluga förnär, avvaktande och inte gåpåig eller högljudd. Hon skulle haft alla hjälp i världen om hon gapa och skrek, bet och slog andra barn, kastade grejer omkring sej och helst ofta satt och dunkade huvudet i väggen. Hon är inte sådan och det gör att det inte syns på henne att hon inte är som alla andra, hon gör sitt bästa för att hänga med i det mesta och att inte göra fel, i bland så mycket att hon nästan bryter ihop. Andra gånger kan situationer skrämma henne så pass mycket att hon fryser fast på fläcken fast det inte finns något att vara rädd för alls. Höga ljud gör henne jätte rädd så hon slår både händer av halva armen över öronen. Hon har svårt att göra sej förstådd när hon försöker berätta något och att berätta något gör hon sen mycket sällan… om det inte är så att någon gjort fel tex. om fröken inte dukat som man ska dvs. så som det alltid ska vara… Saker och ting ska helst inte förändras.

Hon talar inte om ifall hon fryser eller är för varm så om en vuxen inte ser upp så kan hon svettas fruktansvärt men ändå inte komma på att ta av sej eller omvänt, förfrysa sej för hon inte säger till eller hämta vantar etc. Hon har inga hungerkänslor så hon talar inte om att hon är hungrig förens det har gått så långt att det gör ont i magen och hon börjar gråta och skaka. Som förälder måste du vara uppmärksam på hur mycket hon ätit och när. Det är samma sak med törst, hon säger inte till eller verkar känna när hon behöver dricka förens det har gått mycket långt. Om hon slår sej säger hon ingenting och söker inte tröst, för det ska det ha gjort mycket, mycket ont och tex. börjat blöda. Kommer hon så vet man att det hänt något rejält så man måste med andra ord vara uppmärksam på vad som händer när hon leker.

Hon har bara två intressen, konstruera saker tex. geotex eller vad det nu heter… magnetpinnar och kulor som man bygger med och att spela tv-spel. Hon kan ge kramar men bara när hon själv vill men när hon gör det så känns det ändå inte riktigt som hon är där helt och hållet i kramen.

Hon förstår sällan vad andra säger utan löser det mesta genom att härma vad andra gör. Enkla saker förstår hon självklart men inte många eller långa meningar och många ord. Du kan aldrig vara säker på att hon förstått vad du eller någon annan sagt men oftast har hon inte det. Detta kan göra att hon blir knuffad på av andra barn om hon tex. går in ett lekrum och barnen där vill vara i fred och säger åt henne att gå där i från, hon förstår inte det och så kan det bli knuffar och otrevligheter. Omvänt är hon mycket begåvad inom vissa områden och långt, långt före sina jämnåriga tex. inom matematik och geometri, hon ser samband och lösningar på en högre nivå än sina jämnåriga.

Hon klagar inte eller så känner hon inte när saker gör ont, om ett par byxor skaver så märker man inte det på henne förens man tar av byxan och ser tex. skavmärket på höfterna och det kan då vara så pass illa att det gått ända in i köttet, samma med skor och ev. skavsår, hon säger inget, klagar inte. Som förälder måste man vara steget före så inget skaver eller sitter fel och vara noga när man sätter på kläderna.

Hon föredrar film utan prat eller filmer med lite prat så Kalle Anka, Pingu, Pocoyo etc. är på topplistan.

Hon är svår i maten och äter bara vissa saker samtidigt som hon tycker om saker som ”vanliga” barn ratar… kaviar, stark salami, nästan alla grönsaker, stark currykyckling och kryddig tacos med mycket grönsaker.

Hon har många rädslor som för oss andra kan verka obegripliga men som gör henne jätterädd, flugor, att klä på sej själv, en bild på en rutschkana, en bil som låter lite annorlunda, att någon är högljudd, papper som ligger på golvet, ja det kan vara vad som helst.

Hon kan inte leka om man inte först lär henne en lek som hon sen kan leka med andra vilket hänger samman med att hon har svårt att förstå vad andra säger när leken ”byggs upp” och vävs samman.

Nu har jag tagit upp lite… Tänk nu att detta barn ska gå på dagis bland 21 andra barn… där en del personal förstår hennes problem till en del och andra tycker att hon inte har problem alls och några andra tycker att hon bara ska uppfostras och på det stora hela så får hon inte mer uppmärksamhet än vad personalen kan hinna med bland alla andra barn. Hon får, som vilket barn som helst, ta del av vad som finns på egen hand när det inte är styrda aktiviteter… och på egen hand försöka leka med någon. Andra pockar på fröken när kläderna skaver, magen kurrar, törst, hon gör inte det… Andra barn har inte problem med att förstå vad andra barn säger… hon har det… En gång fanns det en extra resurs på dagis för att det skulle fungera lite bättre, sen från en dag till en annan var denna person borta och alla väntade på hennes återkomst… Det frånfället gjorde att min flicka mådde så dåligt att det tog sej fysiska uttryck med magsmärtor och kräkningar och att hon inte ville gå till dagis mer och det vill hon fortfarande inte så man får truga varje dag… Varför försvann denna extra resurs? Rektorn hade ett ”bra” svar: Ja hon behövdes bättre på annat håll…

Vi har haft möte efter möte på dagis för att flickan ska få det lite enklare i sitt vardagliga liv men det är myckt, mycket svårt med ett barn som är ”lättsamt” och inte öppet visar med tex. gap, skrik, knutna nävar etc. att han/hon behöver hjälp. De dolda handikappen är alltid de svårast. Att sen inte personalen får den uppbackning med tid och resurser som krävs från högre instans gör det än svårare, de vill mycket, vill väl men har svårt att räcka till.

Om jag får frågan om vad som är värst med att ha ett barn som inte är som alla andra så är svaret enkelt… först sorgen över att hon fått det svårare än andra sen alla oro varje gång man lämnar henne ifrån sej, kommer någon att se henne, förstå henne och ta hand om henne på rätt sätt.

- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – -

Septembeer 2008

Sedan det här skrevs så har personalen fått mer uppbackning från högre instans och strukturerat upp saker och ting bättre vilket har givit massor av positivt resultat. Flickan har slutat upp med att inte vilja gå till dagis och ser mer och mer fram emot de olika aktiviteterna som är på dagis.

De är också bra på att ge henne tolkhjälp vilket resulterat i att hennes stresseksem nästan gått bort helt och hon förstår mer av vad som händer och sker runt omkring henne.

För närvarande ser det alltså mycket ljusare ut än det gjort tidigare och det ska ju också få vara med här. :-)

It’s farting

Denna tillägnas alla vuxna med ”rätt” typ av humor och alla små pojkar och flickor som är en si så där 4-5 år ;O) Håll till godo! :o)