Korkade påhitt

Ibland förundras man för en kort sekund över tips som barnsajter lägger ut till föräldrar som i vissa fall till och med kan vara faliga. ”Om barnen slåss i baksätet, såga till en playwoodskiva och sätt upp i mitten. ” Det låter liksom inte helt ok att ha en lös playwoodskiva i bilen, vad händer med den vid en krock eller hård inbromsning?

Om man tänker till så är detta dessutom ett ickeproblem, om barnen har svårt att komma överens i baksätet… Låt ett barn åka i fram och ett i bak och så kan man låta barnen turas om… Prolemet löst… eller i alla fall löst om den förälder som brukar sitta i fram som passagerare ”klarar av” att åka bak… ;O)

http://www.alltombarn.se/smabarn/7-satt-att-lura-barn-1.22653?image=6

Sömnproblem

Vad har BVC hållit på med?! När man läser artikeln via länken nedan om föräldrar som inte sovit en endaste hel natt på 6 år så undrar man vad f-n den BVC-sköterskan de gått till hållit på med?! Det är nämligen inte svårt att få stopp på sömneländet!

Mina två senaste sov inte en endaste hel natt, de vaknade inte en gång utan flera gånger per natt och när de gjort så i över ett år så var jag färdig för hispan… Jag fick då rådet via BVC att prova rogivande droppar som är helt OFARLIGA för barnet men de gör att barnet sover förbi sina ”vakna” perioder och gör att sömnen rättar till sej. De hjälper till att bryta det felaktiga sömnmönstret och gör att man som förälder inte går sönder av sömnbrist.

Alltså, varför har inte dessa barn fått prova det här för länge, länge sen?!?! Det är ett välkänt och beprövat sätt och medel att avända när ingenting annat fungerar och de här föräldrarna har verkligen försökt länge! Kanske också detta att de försökt så länge har bidragit till att ena barnet fått nattskräck. så jäkla dåligt av BVC att inte informera om den hjälp som finns och att de med detta utsatt både föräldrar och barn för onödigt lidande!

http://www.alltombarn.se/foraldraliv/somnproblem-1.22026

Lillflickan (fortsättning)

Igår när lillflickan skulle sova så var det oroligt, hon hittade på tusen saker att göra för att undvika sängen. Efter lite om och men så kom hon iaf i säng. Hon började då klaga över att hon nog ar sjuk, att det var nåt med magen eller halsen. Vi pratade lite om det och jag märkte att hon inte ville att jag skulle lämna rummet. En saga till, bädda om, törstig, prata lite till.

Sen kom det lite stötvis ihop blandat med annat, de finns svampar i skogen, jag hann inte med, dom andra hörde inte fast jag ropade. Jag fick ingen riktig reda i vad hon sa förutom att jag förstod det där med svamparna, hon är ju rädd för svampar av alla saker man kan vara rädd för… och de hade ju varit i skogen med dagis och där finns det självklart svampar.

Hon var mycket uppriven, inte ledsen mera upprörd, rädd över det som varit i skogen vilket satte sej i magen. jag har nu frågat dagis vad det eg. var som hände och jag trodde faktiskt inte att det varit något särskilt då jag vet att lillflickan reagerar starkt på saker som andra barn knappt ens skulle lyfta ett ögonbryn över. Hon hade tappat en sko i skogen efter en liten krock med en fröken vilket gjorde att hon inte hann med när alla barnen sprang iväg i leken de skulle göra. Då ropade hon men alla fortsatte i leken vilket är fullt normalt, hon kommer ju när hon fått på sej skon och alla ska ju inte behöva stå som statyer och vänta på det.

I hennes värld var detta en mycket stor och hemsk händelse, hon tappade skon och kunde iom det inte göra så som man ska dvs. hinna med dom andra i leken och gömma sej, regelbrott i hennes värld, ett misslyckande. Och sen att dom inte stannade när hon ropade förstärkte det här ännu mer + att hon trodde att hon inte skulle få vara med överhuvudtaget och blev rädd. Att hon hela tiden hade en fröken bredvid sej som lugnade henne hjälpte nog inte alls för har hon väl låst in sej så spelar det inte sån stor roll vad den personen bredvid säger, det går inte in men att hon hade en fröken bredvid har ändå en enorm betydelse för annars hade hennes kväll nog varit tio reser värre med magont och andra paniksaker.

Den här delen är arbetsam och då speciellt för henne. Man vet aldrig hur hon upplever en situation och oftast så förstår hon inte situationen, vad som händer, sker, sägs etc. så även små obetydliga saker för oss andra kan bli riktigt otäckt för henne. Det går heller inte att skydda henne från det här iom att man aldrig på förhand kan veta hur en dag kommer se ut eller hur hon kommer tolka olika saker runt omkring. Det går liksom att lägga lite bomull men inte fullt ut :-/ (svårt att beskriva)

Tungt, igen

Tänkte skriva lite om lillflickans kväll som var tung för henne pga. diverse små incidenter under dagen som hon inte fått grepp om som gjorde att läggningen blev jobbig för henne med oro och ont i magen. Men klockan är mycket och att jag är för trött :-/ för skriva nu i natt så det får bli i morgon i stället.

Var ner på stan i dag för att hämta hennes nya glasögon. Hon och jag provade och grejade och fick dom inställda (tog sin lilal tid) Sen upptäckte jag att glasen verkade annorlunda än de hon har eller rättare sagt guben påpekade frågandes om glasen skulle vara så tjocka… Det visade sej att de satt in glas som var tre gånger så tjocka än de glas hon har på sina gamla… Vi snackar alltså glas som va en halv centimeter tjocka…(!)

Detta gjorde glasen så pass tunga att hon aldrig skulle kunna använda dom utan att de trillade av, hasade ner eller blev för tunga för näsan… de har beställt fel glas… Summering, vi får vänta en vecka till på nya glasögon :-(

Att läsa

Försökte vara lite smart idag när kvällen var lite sen. Jag visste inte om tiden räckte till för ett bad av lillflickan (henne bad tar lååång tid då hon älskar att bada) eller om det skulle få bli en snabbare variant dvs. en dusch vilket inte är lika tidsslukande :)

Min strategi var då att ställa frågan ”ska hon b-a-d-a i kväll eller i morgon”, jag bokstaverade alltså ordet bada för att hon inte skulle höra det och på så vis slippa tjat om det hela. Innan någon annan hann svara så svara lillflickan själv, ja jag vill gärna BADA! Jag blev lite snopen men fann mej snabbt, visst, vi kan bada men då får vi skippa g-l-a-s-s. Lillflickan: ”gör inget, fick två isglassar förut.” Där blev mamma till en gapande fågelholk :-D

Alltså jag har pratat lite med henne om att ljuda fram ord, hur man lyssnar och säger bokstäverna sakta, lite på skoj liksom man jag har aldrig trott att det fastna och så har vi gjort det ytterst lite. Men på nåt sätt verkar det ha fastnat och trillat ner ändå :-)

Slutresultat, hon har fått sitt bad och lyckades lirka till sej en glass och kom i säng 30 minuter för sent :) Fy på mej :)

Små hemliga ting

När man nattar de små så kan man hitta små trevliga saker som de skapat under dagens lopp. Följande fann jag hängandes under lilltjejen säng :o)

Liten blir stor

Jag bara älskar sådana här solskenhistorier och att de numera kan rädda barn som är så små att det knappt väger mer än ett halvt kilo. Jag har själv två prematurbarn även om de inte var så här små så jag vet om kampen man går igenom när de först kommer till världen, speciellt lillpojken som var så sjuk. Det finns bara en sak som jag finner lite märkligt och det är att medierna (och BVC) så hårt blundar för de fakta som finns att neurologiska skador är mer en regel än ett undantag på mycket för tidigt födda barn och även på de barn som inte är mer än ”lite” för tidigt dvs. 4-5 veckor för tidigt födda. Allt fokus ligger på överlevnaden och att barnet klarat sej rent fysiskt och så blundar vi för hur det blir sen trots att fakta talar sitt eget språk…

Att inte upplysa föräldrarna om att vara lite extra upmmärksam på ”varningssignalerna” för att tidgt sätta in stöd för att i förlängningen kanske slippa svårare problem för barnet existerar inte. Det i sin tur kan få till följd att föräldrna själva tar på sej skulden för att barnet kanske inte beter sej som det ska, inte sover som det ska, det krånglar med maten, får problem på dagis och senare i skolan… Och inte sällan skylls allt på prematuriteten och underliggane neurololiska skador undersöks/utreds inte förens mycket sent vid kanske 5-7 år om det är en pojke (detta pga. att pojkar kan agera ut mer än flickor och alltså ”syns” mer och kan ses mer som ett problem) och flickor kan bli helt missade eller så utreds inte deras neuroligska probem förens de är i tonåren.

Tips på artikel

I Sverige föds ungefär 100.000 barn per år och 5 % av dem är födda för tidigt, d.v.s före den 37:e gestationsveckan. Modern neonatalvård räddar allt mer omogna barn till livet, ett liv som i många fall innebär funktionshinder av olika slag. Det är nu möjligt att få barn som föds efter 22-23 veckor att överleva trots att de flesta organsystem är mycket omogna vid denna gestationsålder. Synsystemet genomgår omfattande utveckling under den tredje trimestern och prematurfödda barn har kraftigt förhöjd risk för synproblem på grund av skador både på ögon och hjärna.  Hela artikeln nedan finns här

Tips på artikel nummer två:

Det för tidigt födda barnet löper en betydande risk att utveckla hjärnskador med bestående funktionshinder som följd. Förutom Cp-skador och utvecklingsstörning är komplicerade synstörningar och problem med koncentration/uppmärksamhet samt inlärning vanliga. Nyligen publicerade studier visar att över 50% av de allra minsta barnen drabbas av neurologiska, synmässiga eller kognitiva störningar. Hela artikeln finns här

 

För er som vill läsa en solskenshistoria och inte bara mina domedags rader :-D, ni kan klicka på länken nedan:

http://www.alltombarn.se/1.15546

Barnglasögon

Var ner på stan med lilltjejen och in på Specsavers då de har ett bra utbud av barnbågar, relativt hyggligt pris på dom och så får man två galsögon för priset av ett. Något som nästan är ett måste när det gäller barnbågar dvs. att man har ett extra par om olyckan är framme.

Efter lite provande så fastnade hon för ett par Garfield bågar och då hade vi hållit länge i ett par Svamp Bob bågar men det passade inte så bra.

Nåväl, dessa nedan blev det och för den som vill spana in fler barnbågar så kan man klicka på länken under bilden :-) Som extra glasögon valde hon ett par med helt ljuslila bågar.  7-10 dagar så är de klara och hon kan sluta använda de hon har som hon lyckats repa efter en vurpa i rutchkanan.

Klicka här för att se fler barnbågar

Tung kväll

Skulle sätta på pyamasen på lillflickan och när jag tar av henne tröjan och just ska dra på henne pyamaströjan så ser jag ett stort blåmärke på ena överarmen. Jag frågar henne vad som hänt så fick jag alla möjliga svar men sen sansade hon sej och berättade. Under tiden hon berättade så upptäckte jag även blåmärken på undersidan av överarmen.

En kille på dagis hade både slagit henne och tryckt upp henne mot väggen ute på dagisgården så hon slagit huvudet i väggen. När hon försökte springa undan så sprang han efter och fortsatte med nävarna. Ni kan bara föreställa er hur hårt man måste slå någon innan det blir blåmärken.

Anledning? Pojken ville inte att hon skulle vara där han var och hans sätt att ordna det var att slå. Flickan som försökte ta sej där i från blev jagad och att hon inte drog sej bort fort nog från början beror bla. på hennes autism att hon inte har ”vett” att gå bort i tid för att hon inte förstår vad som sägs/menas. Hon kan cokså frysa fast och stanna kvar när situationen blir obegriplig för henne.

Det här gör mej förbannad på två olika sätt.

1. Dagis VET hur denna unge är men ändå så ska de tussa ihop dessa två att leka TROTS att jag flera gånger sagt att det inte är vettigt. Han må vara hur snäll kille som helst MEN han har detta STORA problem, HAN SLÅSS OCH SPARKAS. Man kan då inte låta en tjej som dessutom har svårt att läsa av andra och förstå vad de vill alla gånger att vara med ett barn som har svårt att inte ta till nävarna så fort han känner för det.

2. Detta jävla genusperspektiv. Alla är vi lika och alla ska vi behandlas lika oavsett kön, det är väl bar, men pojkar får numera inte lära sej att akta flickor utan de får lära sej att alla är lika så du ska inte putta någon men det funkar även åt andra hållet, ska du putta så behöver du inte tänka dej för en gång extra att flickor är spädare och inte kan ta en putt lika väl som en kille som är muskligare.

Denna uppfostran kommer bli mycket intressant i framtiden. En tjej får ett låt säga skamligt förslag och tar illa vid sej och ger killen en lätt örfil, killen med sin genusuppfostran höjer sin hand och med sin styrka ger en hår örfil tillbaka… Lika för lika.

Kreativitet

När barnen har lagt sej och sover så brukar jag ta en liten runda i lekrummet för att plocka undan lite av vad de dragit fram under dagen och man kan itne annat är häpna över de konstverk man då kan stöta på. Lite kan man också känna att man är lite gammal för att man på något vis tappat en del av den fantasi som barnen besitter och som gör att de kan klura ut vad de ska bygga eller rita.