Lillflickan (fortsättning)

Igår när lillflickan skulle sova så var det oroligt, hon hittade på tusen saker att göra för att undvika sängen. Efter lite om och men så kom hon iaf i säng. Hon började då klaga över att hon nog ar sjuk, att det var nåt med magen eller halsen. Vi pratade lite om det och jag märkte att hon inte ville att jag skulle lämna rummet. En saga till, bädda om, törstig, prata lite till.

Sen kom det lite stötvis ihop blandat med annat, de finns svampar i skogen, jag hann inte med, dom andra hörde inte fast jag ropade. Jag fick ingen riktig reda i vad hon sa förutom att jag förstod det där med svamparna, hon är ju rädd för svampar av alla saker man kan vara rädd för… och de hade ju varit i skogen med dagis och där finns det självklart svampar.

Hon var mycket uppriven, inte ledsen mera upprörd, rädd över det som varit i skogen vilket satte sej i magen. jag har nu frågat dagis vad det eg. var som hände och jag trodde faktiskt inte att det varit något särskilt då jag vet att lillflickan reagerar starkt på saker som andra barn knappt ens skulle lyfta ett ögonbryn över. Hon hade tappat en sko i skogen efter en liten krock med en fröken vilket gjorde att hon inte hann med när alla barnen sprang iväg i leken de skulle göra. Då ropade hon men alla fortsatte i leken vilket är fullt normalt, hon kommer ju när hon fått på sej skon och alla ska ju inte behöva stå som statyer och vänta på det.

I hennes värld var detta en mycket stor och hemsk händelse, hon tappade skon och kunde iom det inte göra så som man ska dvs. hinna med dom andra i leken och gömma sej, regelbrott i hennes värld, ett misslyckande. Och sen att dom inte stannade när hon ropade förstärkte det här ännu mer + att hon trodde att hon inte skulle få vara med överhuvudtaget och blev rädd. Att hon hela tiden hade en fröken bredvid sej som lugnade henne hjälpte nog inte alls för har hon väl låst in sej så spelar det inte sån stor roll vad den personen bredvid säger, det går inte in men att hon hade en fröken bredvid har ändå en enorm betydelse för annars hade hennes kväll nog varit tio reser värre med magont och andra paniksaker.

Den här delen är arbetsam och då speciellt för henne. Man vet aldrig hur hon upplever en situation och oftast så förstår hon inte situationen, vad som händer, sker, sägs etc. så även små obetydliga saker för oss andra kan bli riktigt otäckt för henne. Det går heller inte att skydda henne från det här iom att man aldrig på förhand kan veta hur en dag kommer se ut eller hur hon kommer tolka olika saker runt omkring. Det går liksom att lägga lite bomull men inte fullt ut :-/ (svårt att beskriva)